Inkludering i skolan är en komplex och mångfacetterad process som ställer krav på lärarens medvetna didaktiska val. Den svenska Diskrimineringslagen och Skollagen föreskriver att skolan ska motverka kränkande behandling och diskriminering, samtidigt som Barnkonventionen som svensk lag betonar vikten av att beakta barns bästa. Därmed har skolan ett tydligt uppdrag att aktivt arbeta för inkludering, vilket gör det till en central didaktisk fråga. Enligt Ainscow et al. (2020) behöver inkludering ses som en process som fokuserar på elevers närvaro, delaktighet och prestation. Inkludering är inte ett statiskt mål utan ett pågående arbete som syftar till att motverka exkluderande processer i skolan. Detta ställer krav på läraren att vara lyhörd för elevers behov och att skapa en undervisning som möjliggör att alla elever känner sig delaktiga och inkluderade.
Inkluderande undervisning behöver förstås som en didaktisk fråga eftersom det inte enbart är en organisatorisk angelägenhet utan en pedagogisk utmaning som kräver lärarens aktiva och medvetna arbete. Didaktik, som enligt Jank & Meyer (Uljens, 1997) handlar om både undervisning och lärande, kräver att läraren utvecklar en medveten och reflekterad intention med undervisningen. Detta innebär att läraren behöver anpassa sin undervisning utifrån elevernas olika erfarenheter och förutsättningar. Genom att göra detta kan läraren främja elevers självständiga tänkande och sociala ansvarstagande (Uljens, 1997). Inkludering som didaktisk fråga kräver således att läraren både planerar och genomför undervisning med en tydlig intention att skapa en miljö där alla elever känner sig delaktiga och respekterade. En sådan medvetenhet stärks av Salamancadeklarationen, som betonar vikten av att förhindra utestängning och arbeta aktivt för att skapa jämlika utbildningsmöjligheter.
Den inkluderande didaktikens dimensioner kan förstås genom flera aspekter som berör var undervisningen bedrivs, hur den organiseras och varför inkludering är eftersträvansvärt. Dessa dimensioner beskrivs som centrala för att skapa en undervisning som främjar delaktighet och motverkar exkludering.
Varför: Inkludering eftersträvas eftersom det främjar social rättvisa, jämlikhet och demokratiskt deltagande. Genom att motverka
diskriminering och kränkningar skapas en trygg och stödjande miljö där alla elever kan utvecklas optimalt.
Vem: Inkludering omfattar alla elever, inte bara de med särskilda behov. En bred inkluderingsförståelse innebär att skolan aktivt
arbetar för att alla elever ska känna sig delaktiga, oavsett bakgrund, funktionsvariation eller andra skillnader.
Var: Inkludering handlar om att elever undervisas i en gemensam lärmiljö där alla får möjlighet att delta oavsett behov eller bakgrund. Det innebär att anpassningar och stöd sätts in för att alla elever ska kunna delta på lika villkor.
Hur: Undervisningens organisation och innehåll behöver utformas så att den är tillgänglig och begriplig för alla elever. Läraren bör
använda varierande metoder och arbetssätt för att möta elevers olika behov och förutsättningar. Detta kan innebära användning av visuellt stöd, anpassade uppgifter eller samarbetsinriktade lärandemiljöer som främjar interaktion mellan elever.
Sammanfattningsvis innebär inkluderande didaktik att läraren genom medvetna och reflekterade avsikter formar undervisningen för att möjliggöra elevers närvaro, delaktighet och lärande. Detta kräver en flexibel och dynamisk undervisningspraktik som anpassas utifrån elevers olika erfarenheter och behov. I min forskning undersöker jag hur inkluderande undervisning som didaktisk fråga kan förstås ur elevers perspektiv. Detta går att läsa mer om via denna länk.