Alla de teman jag fokuserar på hänger samman. Normkritiska perspektiv i ett didaktiskt arbete genomfört med stöd av olika kreativa arbetssätt kan bidra till att upprätta inkluderande undervisningssituationer.
Normkritiska perspektiv har de senaste tio åren etablerats i Sverige och till viss del i Finland och Norge. Internationellt finns dock inte detta begrepp alls, då talas det istället om exempelvis intersektionalitet, interkulturalitet eller icke förtryckande undervisning.
Ett normkritiskt perspektiv handlar om att synliggöra och ifrågasätta de normer som formar vårt samhälle och påverkar våra föreställningar om vad som är “normalt” eller “avvikande”. Inom utbildning syftar ett normkritiskt förhållningssätt till att skapa inkluderande och jämlika lärmiljöer där alla elever känner sig sedda och respekterade. Genom att i det didaktiska arbetet tillämpa ett normkritiskt perspektiv kan lärare identifiera och utmana osynliga maktstrukturer som kan leda till diskriminering eller exkludering och därmed göra medvetna didaktiska val som motverkar en sådan utveckling. Det innebär att inte bara fokusera på de som riskerar att hamna utanför, utan också att granska de normer och förväntningar som formar villkoren för delaktighet och inkludering i skolan.
Didaktik handlar om undervisningens teori och praktik, med fokus på hur undervisning och lärande organiseras och genomförs. Det omfattar frågor om vad som ska läras ut (innehåll), hur undervisningen ska genomföras (metoder) och varför (syfte). Allmändidaktik behandlar generella principer och metoder för undervisning som kan tillämpas oavsett ämne. Ämnesdidaktik fokuserar på undervisning inom specifika ämnen, anpassat till ämnesspecifika mål, innehåll och metoder. Sammanfattningsvis hjälper didaktik lärare att planera, genomföra och utvärdera undervisning på ett systematiskt och reflekterande sätt, både generellt och inom specifika ämnen.
Kreativa arbetssätt i pedagogiskt arbete innebär att använda skapande och samspelande metoder för att i pedagogiskt arbete uppmuntra kritiskt tänkande, samarbete och utforskande av nya idéer. Begreppet kreativa metoder har jag lånat från pedagogen Katrin Byréus, det är ett samlingsnamn för olika kreativa arbetsmetoder och förhållningssätt som kan användas i pedagogiskt arbete, som didaktiska redskap. Kreativa arbetssätt kombinerar upplevelser, känslor, reflektioner och faktakunskaper på ett sätt som leder till fördjupat lärande och ökad inkludering. Och så blir det roligare, och då lär vi ännu mer.Kreativa arbetssätt innebär ett upplevelsebaserat lärande som låter de lärande lära genom praktiska och meningsfulla aktiviteter, vilket främjar djupare förståelse genom reflektion över erfarenheterna. Det inbegriper också ett kooperativt lärande eftersom de kreativa arbetssätten ofta innebär samverkan för att uppnå gemensamma mål. Det utvecklar sociala färdigheter och ansvarstagande.
Inkludering i skolan är mer än en organisatorisk fråga – det är en didaktisk utmaning som kräver lärarens aktiva och medvetna arbete. För att skapa en undervisningsmiljö där alla elever känner sig delaktiga och ges möjlighet att utvecklas behöver lärare planera, genomföra och reflektera över sin undervisning med inkludering i fokus. En inkluderande undervisning innebär att alla elever, oavsett bakgrund, förutsättningar eller behov, får tillgång till en meningsfull och tillgänglig lärandemiljö. Detta ställer krav på lärarens val av metoder, innehåll och sätt att bygga relationer i klassrummet. Att förstå inkludering som en didaktisk fråga innebär därför att se inkludering som en grundläggande del av undervisningens utformning – en process som ständigt behöver utvecklas och anpassas för att säkerställa alla elevers rätt till en likvärdig utbildning.